Känner och tror att jag inte kommer få några fler frågor på frågestunden så ni får svaren på frågorna så fort jag orkar och det blir antagligen direkt efter detta inlägget.

Förutom att jag sitter hemma och skriver på bloggen väntar jag även på mina föräldrar som ska komma hem med mat till mig. KINAMAT!!!    

Kärlek till det säger jag bara.

Nä men får sätta igång med frågorna så kolla in om en stund eller senare ikväll så kanske dom ligger uppe.

// Pernilla   

Medans jag ändå är igång så kan jag likagärna sätta igång en frågestund på bloggen. Vet att jag knappt kommer få några frågor men om det är något ni undrar så fråga på. Jag kör svaren på tisdag så 2 dagar på er att fråga. Kommer inte svara på omogna eller för privata frågor.

Men fråga på nu så kanske vi hörs senare // pernilla   

Vet att jag sa i det seriösa inlägget att det känns som att mina vänner tycker synd om mig och är med mig för den anledningen, jag vet ju inners inne att det inte är så. Jag älskar mina vänner över allt annat och även om jag inte är den personen som har så många vänner har jag ändå vänner som finns där och ställer upp för en när det behövs.

Ett speciellt tack till:

Jenny Möllerström

Madeleine Andersson

Angelica Larsson

Jonathan Gustafsson

Rebecka Granström

Jonatan Skorpan Drottz

Nikki Lindblom

Jag vill tacka er för att ni alltid har funnits där. Även om vi bråkat så har det alltid löst sig och vet inte hur jag ska ge tillbaka för allt ni har gjort för mig under cirka dom 2 år vi känt varandra. Jag älskar er så jävla mycket att inte ens ord kan beskriva men allt jag kan säga är tack!

Det finns ju såklart fler att tacka men dom över är dom som står mig närmast.

// pernilla   

Jag har aldrig varit den personen som har har kunnat öppna mig för folk när det gäller att snacka om hur jag mår eller mina känslor.

Jag är så osäker när det gäller det, jag är så osäker att jag inte ens kan snacka med min egen mamma om visa saker, om min mamma är ändå min bästa vän på denna jorden. Det har alltid varit så och jag tror att det kan ha en stor betydelse i hela mitt liv när det gäller t.ex känslor och tankar.

Så länge jag kan minnas har jag mått dåligt och vist jag har ju haft perioder då jag mått sämre och perioder då jag mått bättre och nästan inte mått dåligt alls men känslan att man inte duger eller att man inte betyder något finns alltid där i bakhuvudet.

Men den tiden som jag har mått värst är från ungefär när jag var 12 år fram tills nu.

Under dessa åren av ett rent helvete har jag börjat göra saker som jag verkligen ångrar och det är att börja skära mig. Det kanske inte ser ut som något om jag visar armarna för att det finns ju inget där, för min hemlighet finns på mina ben. Det är därför jag nästan alltid går med leggins under om jag ska har shorts på mig för jag vill inte att någon ska se och påminna mig om hur dåligt jag egentligen mår inners inne. Vet att jag bara bygger upp ännu mer om jag håller alla känslor inne men kan verkligen inte snacka med någon för är så jävla rädd att dom ska börja skratta mig rakt upp i ansiktet och tycka jag är patetisk.

Jag vet att borde kunna öppna upp mig för mina närmaste vänner för dom kan öppna upp sig för mig men konstigt nog kan jag inte det. Jag älskar verkligen mina vänner och uppskattar dom men den rädslan att någon ska skratta mig upp i ansiktet finns fortfarande där.

Ibland tänker jag även också på varför jag har dom vännerna jag har när jag inte kan lita på dom, ibland kan tankarna vara t.ex att jag är en äcklig jävla idiot som alla tycker synd om och det är därför alla är med mig. Dessa tankar kan döda mig inombords och det är då rakbladen kommer fram. Ibland blir det bara ett märke och ibland kan man sitta upp till en halvtimme och bara tänka på hur jävla värdelös man är igentligen.

Vet inte mer vad jag ska skriva nu men kan ju sammanfatta att det just nu är en av dom svåraste tiderna någonsin i mitt liv, men jag ska inte ge upp utan kämpa vidare för jag ska klara det här. Jag förväntar mig verkligen inte att någon kommer att sitta och läsa igenom texten men till dom som verkligen tar sin tid och gör det, tack! Om ni har några frågor eller liknande så kan ni ju kommentera så ska jag försöka svara på dom så fort jag kan och orkar.

// pernilla   

jag visste det, att det skulle bli att jag gjorde ett eller två inlägg sen sluta blogga...

som jag skrev i förra inlägget skulle nästa inlägg bli ett seriöst inlägg och tänker göra ett seriöst inlägg men vet bara inte när jag ska ta min tid och ork att göra detta. men tror det blir så att jag får ta tag i det och göra inlägget så att det kommer ut tills imorgon i alla fall och sen får vi se vad som händer efter det.

ni får kolla in någon gång under dagen imorgon så kanske det har kommit upp, och har inte förväntat mig att någon ändå kommer att läsa det men det är alltid skönt att skriva av sig.

xoxo // pernilla   

nu sitter jag i min säng efter jag precis har kommit hem efter ännu en tråkig dag i skolan. lyssnar på musik och ska snart ta cykeln och bege mig mot stan och träffa lite fina människor, kanske dom kan pigga upp mitt lite deppiga humör för att man är själv på allahjärtansdag...

nä men man ska inte klaga för det finns folk som har det värre än att inte ha någon att dela allahjärtansdag med men ska försöka göra det bästa av saken.

kanske gör ett inlägg senare idag eller när jag kommer hem ikväll och då blir det kanske mitt första seriösa inlägg som kommer handla om bland annat kärlek, vänner, självmordstankar och andra saker som händer i en 15-årings liv.

// pernilla   

kände att det var min tur att starta blogg nu så under denna tråkiga gympalektion så ska jag försöka mig på att skriva mitt första inlägg.

känner att det bara kommer bli så att jag kommer ha bloggen till att skriva av mig när jag känner för det men det är väl bättre än inget, right?

nu ska jag fortsätta att sitta och vänta tills lektionen är slut så jag kan gå och äta och sörja att jag är ensam på allahjärtansdag.   

ha det bäst så kanske vi hörs sen // pernilla